Jag älskar Pappa!!

Morgondagen blir en stressig dag. Vid 9 tiden nångång så ska jag sätta mig i en bil och åka till Växjö för att hämta ett par skyltdockor till butiken. När jag kommer hem därifrån så jag till banken och lösa lån och betala för det jag tar över från Gottfridssons Transport som nu mer kommer gå under namnet Gottfridssons Flytt & Städ. När det är färdigt så ska jag sen ta ut en del av pengarna och åka till Karlskorna och hämta min nya firmabil. Det blir en Chevrolet Trans Sport som vi kan använda till städningarna men även till mycket annat.

Så det blir mycket åkande imorgon. Borgholm-Växjö-Borgholm-Karlskrona-Borgholm. Fan va tråkigt å bara sitta i bilen hela dagen. Men så måste det ju bli om saker och ting ska bli gjorda.

När jag var på banken idag och pratade framtid så fick jag mitt första egna jobb i den nya firman. Jag ska köra en massa verifikationer och dylikt från Handelsbanken till deras arkiv en bit utanför Finspång. Fin jobb!!
Bara köra till banken på morgonen och lasta på 40 kartonger med papper och sen sitta och åka till Finspång och tillbaka.

Idag har Lovali plaskat i badkaret. För första gången så fick jag lägga henna bakåt i vattnet för tvätta hennes hår helt utan protest. Det brukar vara ett jäkla liv så fort man ska tvätta håret, men idag var det ok.
Sen hörde jag henne för första gången säga. - Jag älskar Pappa.
Det var stort att höra det för första gången. Även om hon är långt ifrån att förstå innbörden av det hon egentligen säger så ljuger hon ändå inte. Hon menar ju verkligen det hon säger fast hon förstår ju liksom inte känslan av att älska någon rikigt än. Det kändes iaf så underbart att höra sin dotter säga att hon älskar mig. Man önskar bara att hon kunde förstå hur mycket jag älskar henne. Frågan är om hon någonsin kommer förstå det? Jag tror inte barn förstår riktigt hur älskade dom är av sina föräldrar innan dom själva får barn. För den starka känslan som jag har till Lovali går inte att förklara. Det är liksom något man själv måste uppleva.

Och med allt detta sagt så måste jag avsluta med att skänka en tanke till alla er som förlorat era barn på olika sätt. Jag kan bara tänka mig att det är en likadan känsla. Alltså en obeskrivlig känsla som man måste uppleva för att förstå, jag hoppas verkligen att man slipper uppleva den. Men som sagt en tanke till er som fått uppleva den. Jag lider verkligen med er.